Ingen som frestas skall anklaga Gud för han frestar inte någon – och Westminster Confession of Faith

Gud frestar ingen, än mindre orsakar synd

Om Gud inte frestar en enda människa så kan man heller inte anklaga honom för att orsaka så att människor syndar. Detta är kalvinisternas dilemma, eftersom de så starkt tror att ingenting sker emot Guds vilja (eftersom han då inte skulle lyckas vara allsmäktig) vilket då leder till att även synd sker helt enligt hans önskemål. Nej, alla kalvinister skriver inte under på detta (fast häpnadsväckande många), men då är de heller inte konsekventa med sin egen lära som baseras på TULIP. Jag tror många kalvinister inte är medvetna om vad deras egen lära kräver av dem. En del är förstås mer trogna sin lära än andra, men vad alla kalvinister har gemensamt är att ingen av dem lyckas vara helt konsekventa med sina doktriner.

Jak. 1:12. Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.

1 Joh. 1:5 —  Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Man kan tycka att ovan verser alltid borde användas som ett filter när man läser Bibeln, men kalvinister vill gärna komma runt innebörden av verserna. I deras Westminster Confession of Faith, sektion 3, kan man läsa:

I. God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass; yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.

Att i ett dokument hävda att Gud förutbestämt/orsakat ALLT som sker, så kan man inte använda den motsägande brasklappen att synd är undantaget. Det skulle då handla om en motsägelse, såsom “Jag bryter mot budorden, men inte på så sätt att jag syndar”, eller “I vår kyrka tror vi på den klassiska treenigheten, men vi tror förstås inte att Jesus är Gud”. Man undviker inte motsägelser bara för att man skriver sig fri från dem med vackra ord i ett dokument. Inte ens om man börjar använda ett komplext ord såsom “kompatibilitet” (compatibility), i tro att detta skulle kunna städa undan paradoxer. Om ingenting sker emot Guds vilja, så leder det förstås till att även synd sker enligt hans vilja.

Kalvinister har orsak att skruva oroligt på sig när de tvingas svara på frågan “Sker synd enligt Guds vilja, eller emot hans vilja? Hur de än besvarar frågan så tvingas de presentera en motsägelse. Att påstå att synd sker enligt hans vilja gör förstås Gud själv till en hycklande syndare, och att påstå att synd sker mot hans vilja skulle göra att de tvingas erkänna att Gud inte förutbestämt precis allt trots allt samt att saker och ting inte sker som han hellre önskat. Det sistnämnda alternativet är vad icke-kalvinister anser, men kalvinister kan inte hålla med eftersom de inbillar sig att Guds allsmäktighet då får sig en rejäl törn.

II. Although God knows whatsoever may or can come to pass upon all supposed conditions; yet has He not decreed anything because He foresaw it as future, or as that which would come to pass upon such conditions.III. By the decree of God, for the manifestation of His glory, some men and angels are predestinated unto everlasting life; and others foreordained to everlasting death.V. Those of mankind that are predestinated unto life, God, before the foundation of the world was laid, according to His eternal and immutable purpose, and the secret counsel and good pleasure of His will, has chosen, in Christ, unto everlasting glory, out of His mere free grace and love, without any foresight of faith, or good works, or perseverance in either of them, or any other thing in the creature, as conditions, or causes moving Him thereunto; and all to the praise of His glorious grace.

Här ovan kan vi läsa att Gud förutbestämt och valt ut en skara människor som han ämnar frälsa (vare sig de vill eller inte), och att han tog detta beslut redan INNAN de ens var födda och t o m innan världen ens fanns. Det står uttryckligen att han gjorde detta val utan någon tanke på deras tro, gärningar (och alltså inte heller omvändelse), eftersom detta är egenskaper och ageranden som han själv ansvarar för att placera hos de lyckligt utvalda personerna som han lovar att frälsa och bevara. Detta leder förstås till det orimliga faktum att SYND inte har någonting med människors fördömelse att göra, eftersom Gud utvalt människor till evig fördömelse INNAN de ens fanns, och alltså innan de hunnit synda. Alltså går det inte att säga att de förtjänar helvetet pga synd, utan snarare därför att Gud utvalt dem till att vara helvetesinvånare redan innan jorden fanns.

Ändå hävdar WCF att människor anklagas för sin synd redan innan de ens hunnit få kroppar att kunna synda med – ja tusentals år innan de ens fanns. De som Gud valt att fördöma (som alltså inte har något som helst med deras tro/otro eller ageranden att göra) är alltså fördömda redan vid födseln, och dessutom lär kalvinister ut att Jesus inte ens dog för dessa förlorade människor som skapades utan minsta chans till frälsning.

VI. As God has appointed the elect unto glory, so has He, by the eternal and most free purpose of His will, foreordained all the means thereunto.Wherefore, they who are elected, being fallen in Adam, are redeemed by Christ, are effectually called unto faith in Christ by His Spirit working in due season, are justified, adopted, sanctified, and kept by His power, through faith, unto salvation. Neither are any other redeemed by Christ, effectually called, justified, adopted, sanctified, and saved, but the elect only.VII. The rest of mankind God was pleased, according to the unsearchable counsel of His own will, whereby He extends or withholds mercy, as He pleases, for the glory of His sovereign power over His creatures, to pass by; and to ordain them to dishonor and wrath for their sin, to the praise of His glorious justice.

Motsägelserna fortsätter. Vi kan läsa att Gud skulle utse människor till evig förtappelse pga sina synder, men hur hänger det ihop när Gud gjorde valet innan jordens skapelse, långt innan de hunnit synda? När de väl är födda har de inget annat val än att bli just de syndiga och vresiga människor som Gud förutbestämt att de ska vara. Eller har de en chans att få vara med bland de utvalda? Inte? Ja, då är det inte deras fel att de vänder ryggen till Gud eftersom Gud utvalt dem till detta, samt förvägrar dem en chans att kunna tro på honom. Det som är mest anmärkningsvärt är att Gud sägs “hoppa över” en del människor (vägrar att ge dem kapacitet att tro) för sin egen personliga ÄRAS skull. Guds ära förhöjs alltså på något mystiskt sätt utav att han tvingar de flesta människor att födas fördömda och utan chans att bli frälsta. Många skulle kalla en sådan beskrivning av Bibelns Gud för hädelse. WCF lär ut att Gud faktiskt glädjer sig åt varje förlorad människa eftersom deras olycka på något sätt förhöjer hans egen gudomliga ära.

Många kalvinister protesterar då och säger “Nej, nej! Han tvingar dem inte att vara otroende! De vill själva vara otroende syndare!” Men hur hänger det ihop med att Gud förutbestämt allt? Samt att ingenting sker emot hans vilja? Jesus dog väl heller inte för dessa människor enligt kalvinismen och L i TULIP? Om Jesus inte dött för dem, då har de väl ingen chans att bli frälsta? Kalvinismen lär vidare ut att människorna inte själva väljer sin “natur”, utan det är Gud som gör detta val åt människorna samt ser till att de inte kan bli lösta från en destruktiv natur såvida han själv inte gör något åt det. Därmed borde man inte kunna anklaga de förlorade för sin mörka sida eftersom den påtvingats dem. Ändå vill kalvinismen göra människor ansvariga för något de inte kan påverka.

VIII. The doctrine of this high mystery of predestination is to be handled with special prudence and care, that men, attending the will of God revealed in His Word, and yielding obedience thereunto, may, from the certainty of their effectual vocation, be assured of their eternal election. So shall this doctrine afford matter of praise, reverence, and admiration of God; and of humility, diligence, and abundant consolation to all that sincerely obey the Gospel. (Westminster Confession of faith, Ch. 3)

WCF lär vidare ut att denna mystiska lära på något sätt förväntas förhöja vår beundran inför denna Gud som beter sig på det här sättet. På något sätt borde vi alltså göra som Gud, glädjas precis lika mycket åt de förlorade som åt de frälsta, eftersom alla människor till slut hamnar på de platser (himmel eller helvete) som Gud önskat och predestinerat redan innan jordens skapelse.

“En gång frälst alltid frälst” är förstås en lära som är central inom kalvinismen, vilket innebär att man egentligen inte vet om man är frälst eller inte (som man annars skulle kunna vara). Om en kristen i slutet av sitt liv börjar leva i lögn och otrohet, så måste man använda argumentet “han/hon var inte frälst från första början, för då hade personen förblivit frälst”. Alternativt att personen fortfarande är frälst trots sin synd eftersom ingen utvald människa någonsin kan gå förlorad. Bibeln å andra sidan talar om att man kan dö om man återvänder till sin synd (Satan lärde ut det motsatta med sin “Ni skall visst inte dö” i 1 Mos. 3:4).

Kalvinismen är ett virrvarr av ständiga motsägelser, och tyvärr hamnar man främst på kalvinistiska sidor när man gör sökningar på google. Då kanske man hamnar hos carm, aomin, gotquestion eller desiringgod, och riskerar då att bli matade med kalvinism utan att vara medveten om det.

Vad är synd?

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

1 Joh. 1:6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen.

Gal. 5: 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. 

Vad är löftet om synden? Gud frestar ingen, men han hjälper oss med utvägar när frestelser kommer. Notera alltså att det inte är en synd att frestas. Gud begär inte det omöjliga utav oss utan de möjliga.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Se gärna debatten mellan “friviljaren” Jesse Morell och carms Matt Slick här. Läs gärna om Herrens bön/Fader vår här.